Här hemma i Uppsala sitter vi ett flertal föräldrar och funderar hur de går för våra underbara ungdomar ner i metropolen Göteborg. Men som tur har vi ju bloggen och aktiva föräldrar som är med våra ungdomar som kan ge oss resultat. Nu håller vi tummarna så att U17 gänget tar Askim.

Innan jag börjar skriva på självaste inlägget ska jag bara tacka alla som kom fram/hörde av sig till mig och tyckte att mitt inlägg från Viking cup var bra skrivet, sånt värmer verkligen så tack för det alla.



06.45 så ringer klockan i mobilen och det är dags att ta sig upp. Vet egentligen inte vilken tid på dygnet det är eftersom det är kolsvart ute. Men tar på mig kläderna halvsovandes tar man sig till badrummet för att göra sig i ordning. kl 06.00 står man och fipplar men nyckeln till cykeln, tar sig till ica maxi för att sen åka vidare till Örebro för att 3 helgen i rad göra det som man tycker är roligast coacha och titta på ungdomar när de spelar. Vid ica maxi kommer familjen Rönnblom och hämtar upp en, när jag öppnar dörren och ska sätta mig så säger rickard "vi har satt på reggae för din skull". Det kunde inte bli bättre morgon än såhär. Väl framme i örebro så är vi tidiga in i hallen. Spelarna från Fyrisfjädern har inte kommit än men droppar in en efter en. Först ut och spela är  Nils sörby och Olof Ehn, bra spel av båda men morgonen är inte så bra att spela på för vissa Uppsalaspelare.


9:25 startar 8 av ungdomarna att spela sina första matcher, Jag och Sara har fullt upp och kryssar mellan banorna för att hinna ge tips till alla. Väl sittandes bakom en bana så hör man sitt namn ropas på andra sidan av hallen, då är det någon av de 8 spelarna och det är en liten paus, för att man ska gå in och coacha. Klockan tickar och tickar efter några timmar så är poolspelet slut. Nästan alla lyckas kvalificera sig vidare. Trist nog så hamnar Linnea Appelberg och Althea Ljungkvist i samma pool. Det var inte Linneas turnering utan Althea lyckas komma vidare. Efter långa förseningar och ett absolut oförståeligt tidsprogram och banutdelning så startar iaf slutspelet. Vi sådär 13.30 så sitter jag och coachar Kalle Thorselius, när jag plötsligt känner en knackning på axeln, bakom mig står lillebror Albin Thorselius gladast av alla i hallen. "Albin Albin jag vann guld i U11!!" en high five och sen springer han vidare och förmedlar budskapet till alla som sitter vid väskorna längre bort i hallen. Med ett flin på läpparna återgår jag till Kalles match. Kalle spelar fenomenalt bra och vinner sin match ganska så enkelt. Vid slutspeltavlan så kollar jag hur lottningen blivit och upptäcker att Sofia Carlsson och Althea ska möta varandra, Vinner Adam Gozzi sin första match så möter han Kalle Thorselius, Erik Gunne möter Niklas Borg-Sigg. Blandade känslor bland spelare, någon säger "neeej!" en annan suckar, mp3 luren stoppas tillbaka in i örat. Slutspelet är igång! Jag går runt och myser i hallen, jag är glad och stolt över att så många från Fyrisfjädern har tagit sig vidare till slutspel. Man ser verkligen hur taggade våra spelare är, och alla ska ju mot samma mål att bli RIKSKLASSADE!! Pratar lite med Sara om vilka spelare vi ska ta och sådär. Mitt i dividerandet så hör jag någon som ropar mitt namn, och jag måste springa till banorna längre bort för att ge tips.

Kalle Thorselius (född 2000 dvs att han är 1-2 år yngre än killarna som spelar i U13 klassen.) Tänkte jag skriva rätt så mycket om i detta blogginlägg för att han var helt fantastisk under helgen, som coach var det helt fantastiskt att få coacha honom i denna tävling, ska komma till varför. I sin kvartsfinal möter han Markus Lindberg från Täby första set så ser jag på kalle att han är rätt nervös och har som de flesta andra skulle tänkt i den situationen "Vinner jag denhär matchen blir jag riksklassad". Vid 19-18 så spelar kalle en jättelång boll och kastar sig och får nätrullare, en lång suck från Markus kommer och kalle ropar "YEEEEES!" dock blir det 2 enkla misstag på bollarna efter och första set går till Markus. Jag går in på banan och fram till kalle, och ger tipset att han ska använda sig mer av nätet och att spela lite enklare, och även att andas innan han servar. Matchen är igång och till min stora förvåning och alla andras med så spelar kalle fantastiskt bra. Han leder med 11-3 och jag nästan svävar fram när jag ska ge tips till honom. Han vinner setet med 21-11 och med magknip står jag bakom banan och ger honom tips hur han ska spela att han ska ta det lugnt innan serve. Brevid mig står 10st spelare och 6st föräldrar och applåderar och skriker för att heja på kalle. Nu är det paus och dags för tredje setet kalle spelar ännu bättre än i andra och för matchen missar knappt någonting, vid ställningen 20-10 så tar Markus poäng på en boll, då får jag tanken vilken man absolut inte ska få "bara han inte är nervös och börjar tappa nu, tänk inte på riksklassningen". Otroligt nog så verkar kalle inte bekymrad alls över att hans moståndare får ett poäng. Kalle gör sig redo för att ta emot serven, bollduellen blir lång, känns som att det inte finns någonting annat i hela hallen, alla står spända några blundar och mamma Mia tittar bort en stund. Jag själv med magnip bultande hjärta och nerver som heter duga vill inte titta. Lång bollduell och kalle får upplägg mitt i banan han smashar in bollen, en lättnad går genom publiken och mitt magnip släppte en aning. Kalle lägger sig på marken, svettig glad och gråter av lycka. Publiken rusar fram för att gratulera till riksklassningen och jag själv ler och går fram till kalle som är helt slut och blir buren av pappa david som har stått uppe i caféet i backahallen för att han var nervös för hur det skulle gå. Några minuter efter kalles fantastiska match så hör jag i högtalarsystemet att althea ska spela på några banor längre bort. Jag hoppas att även hon kan bli riksklassad och önskar henne lyckatill. Althea är en av klubbens slitvargarar. Så fort hon kommer ut på banan är hon inte still en sekund, hon sliter och sliter och sliter. Första set vinner hon och jag står och myser tillsammans med Sara, som har kollat mer på matchen än vad jag har så hon går in och ger tips. I andra set så kämpar hon till sig 19-19 och jag skiner upp, vilken helg, tänk om även althea blir riksklassad. Sorgligt nog förlorar hon med 21-19, plikten kallar och jag springer iväg och kollar på mikaela som spelar. Sara kommer  till mig och berättar att althea förlorat, tråkigt!. Samma händer tyvärr för mikaela som spelar bra men förlorar sista set med 21-19 också.

Kan inte turen komma till oss någon gång tänker jag och suckar lite för mig själv. En tjej som verkligen spelar bra under helgen är Kristin Martinsson, komfortabelt vinner hon hela tävlingen och är riksklassad även hon. Så två stycken riksklassade under en trevlig lördag i Örebro och Backahallen. Jag är så otroligt stolt över alla som var med och spela, jag mår bra i hela kroppen av att se er kämpa in i det sista ute på banan. Så all skugg, allt tjat om att slå längre hårdare tuffare clear, drop,smash som jag Jens,Bjäk och alla andra tränare ni har haft har gett resultat, det för mig är så otroligt häftigt att se.

Ni som inte blev riksklassade eller är sura,ledsna,besvikna över att ni inte blev riksklassade i detta kval så kan jag tala om att det finns ett kval kvar, i Ljungsbro och då är det eran tur att bli risklassade. Några stod på mållinjen denna gång, nästa gång så är målet erat. Jag vill gärna skriva om alla som varit med och tävlat, men detta var mina intryck från helgen. Men er som jag inte skrivit någonting om så behöver ni inte vara ledsna ni var grymma under helgen och jag har inte glömt bort er. Men jag vill rikta 2 extra stora GRATTIS till Kristin och Kalle som blev riksklassade i helgen grattis till er och lyckatill på YJTerna. 

tack för mig och denna trevliga helg med alla spelare och föräldrar som var med i örebro

Ps bloggen heter badmintonföräldrar men jag blev ombedd att skriva någonting på bloggen om Örebro! någon som vill lägga till /Ta bort något så hojta till.

Bilder från helgen kommer här

//Albin K

söndag, vid 17-tiden

Sitter återigen på tåget ca 48 timmar efter förra inlägget på bloggen. Jag förstår inte vart lördagen tog vägen. Jag skulle ju bara softa, kolla några matcher, snacka med andra badmintonföräldrar etc.
Lördag morgon Kl.7.15, en fantastisk frukost på Scandic i Mölndal, rena lyxboendet jämfört med de otaliga idrottshallar man legat i på hårt underlag genom åren. Agerade sedan chaufför i ett vrålåk, typ Mercedes största modell. Hur hittar man till Askims rackethall (U13)l och Frölundas hall (Ú15/U17)?  Slapp åtminstone att behöva köra till vår tredje spelarena Fjäderborgen (U19/elit), som ligger mitt inne i Göteborg.
Så småningom var alla 22 spelare på plats; laddade, nervösa och hoppfulla.
 
Jag inledde dagen i U13-hallen och där gjorde Hiro, Martin och Jessica YJT-premiär. Alla tre + Tilda kämpade väl och kunde konstatera att det är mycket svårare motstånd på en sån här tävling jämfört med de i Stockholmsområdet, även om det blev en och annan vinst i poolspelet. Coach Jensa var så engagerad och entusiastisk att rösten var borta framåt kvällen.
Det är roligt att ha två barn på touren, men inte när de spelar i olika hallar. Nästa gång det blir GOT Elit kan jag köra mellan Askim och Frölunda med förbundna ögon!

 I Frölunda var det full fart på våra U15 och U17-spelare och här radades segrarna upp på löpande band. Moa, i U15 tog sig vidare till tre semifinaler. Jonte, i U17 passade på att göra likadant och även om Julia "endast" tog sig till en semi, så gjorde hon det, trots jättetuff lottning, på ett imponerande sätt. Nisse var jättenära en semifinalplats i dubbel, men föll på målsnöret.  Det snackades en del om Fyrisfjädernspelarna i hallen:- Vad har hänt med Jonte, han ser ju urstark ut i singel!
- Det är PGs och Gerts fysträning, svarade jag med glimten i ögat. En annnan kommentar var:- "Fan, vad grymt av Moa, som är förstaårs och slå Caroline Gate!" Någon annan sa: Så bra som Julia spelar kommer hon att ta hem hela skiten och hon är bara förstaårs!" Jens och Bjäk, det är bara att suga i er av berömmet.

Kl. 21.45 var vi tillbaka till hotellet och hann precis få i oss lite middag innan de stängde restaurangen. först vid 22-tiden fick jag en rapport från Fjäderborgen, då de också kom tillbaka lika sent. Gert och Christer hade fullt upp med 14 spelare igång. Efter en kort resumé kunde jag konstatera att alla 14 U19/Elitspelare gjort sitt bästa och de som skulle få spela i Fyrisfjäderns tröja på söndagen var Albin och Gabbe, som gick till varsin singelsemi samt Tim/Amanda i mixed och Amanda i damdubbel. Gert gav en extra eloge till Josse, som spelade sin första singeltävling på över ett år och gjorde det fantastiskt bra. Josse förlorade en hård tresetare i kvarten. Även Krishna/Adde förlorade sin kvart mycket tight.

När jag la huvudet på kudden vid 23-tiden var det med sprängande huvudvärk och så många intryck som snurrade runt. Jag är oerhört imponerad av våra coacher, att de orkar. De ska se till att alla är med på tåget, i bilar, till restaurangen. De får inte missa att någon spelare har match, de ska hinna springa in till alla spelare vid 11 och peppa, säga rätt saker. Jag insåg att vi badmintonföräldrar faktiskt kan hjälpa till med både ett och annat  även om de säkert också tycker vi är jobbiga ibland.

Söndag
Äntligen fick man chans att se allas finalspel i en och samma hall. Det var en fröjd att se så många Fyrisfjäderntröjor på de 8 slutspelsbanorna och som de spelade! Från semifianlspelet blev det till slut 8 finalplatser som resulterade i 5 guld. Jonte i dubbel och mixed, Julia och Albin i singel och Amanda i damdubbel.
Ni får gå in och läsa alla resultat på www.merabadminton.com

Ja, då sitter jag här på tåget igen och återigen gör jag en reflektion från min egen tid som ungdomsspelare på touren. Jag satt alltid och var irriterad i bilen på vägen hem från en långväga tävling, då mamma och pappa satt och beklagade sig hur trötta de var och vad nervöst det hade varit etc. Jag snäste ifrån och sa att de hade ju inte gjort någonting. Jag hade spelat 14 matcher, varit nervös inför varenda en och hade i princip ont ihela kroppen. jag hade rätt att vara trött, inte dem. Idag vet jag bättre. Det är konstigt nog värre att sitta vid sidan om. Man är ännu mer nervös då än om man själv står på banan. Jag är helt slut, som Kim Knudsen brukar säga..

Slutorden får bli att jag är så stolt över våra ungdomar, som sköter sig perfekt, är trevliga och positiva. Jag är djupt imponerad av våra coacher, att de orkar. Tack också för trevligt sällskap Peter Elgh, familjen Walisadera och familen Nilsson. Nästa gång får ni blogga, och förhoppningsvis kommer ni ihåg kameran då....

Sitter på tåget mot Göteborg och fascineras av det digitala samhället.  På den tiden det begav sig och jag själv var förväntansfull spelare på väg till Riksklassen bestod resan av helt andra saker än den gör idag.  Vi spelade kort, lekte lekar, terroriserade ledarna och umgicks helt enkelt.  Dagens tågresa är inte på något sätt en social tillställning. Jag har suttit klistrad vid datorn hela vägen. Bredvid mig Sitter Gert Kunka och tittar på film i datorn. Några säten bort sitter syskonen Gonzales och tittar på film i datorn.  Några sitter med mobilen och SMS:ar.  Nisse och Adde sover och Jensa läser bok. Efter en stund inser jag hur gamalmodig jag är; att SMS:a och kommunicera på facebook är ju supersocialt, eller inte!?

Tar en promenad till den andra vagnen som Fyrisfjädern belamrat och äntligen känner jag igen mig. Martin Hellman drar roliga historier, alla skrattar,  det spelas kort.  Tilda klänger på Josse, som med all säkerhet anser sig ha hamnat i fel vagn...   Plötsligt blir jag alldeles till mig, lärare som jag är: Albin och Ludde sitter och pluggar!

Det är häftigt med alla dessa racketbagar på bagagehyllorna, vi Fyrisfjädare gör verkligen avtryck på tåget. Hoppas vi också gör avtryck när spelet drar i gång i tre olika hallar i morgon!

Emma Sjöö, Moa och Tildas mamma

I dag och i morgon spelas Viking Cup i Sollentuna, Fyrisfjädern har en stor trupp på plats  med 45 spelare i klasserna U11 till A-klass. Vi önskar alla lycka till och återkommer med fler rapporter från tävlingen.
LYCKA TILL:)

Helgen 10-12 september åkte ett gäng juniorer från Fyrisfjädern till Malmö för att delta i Skånska ungdomsspelen. I tävlingen deltog spelare från Sverige, Danmark, Norge, Finland, Irland, och England och Wales.Förutom spelare och coacher var vi tre badmintonmammor och en badmintonpappa som följde med för att heja på, sammanlagt ett gediget gäng på 26 personer.

Spelare:

U 13: Tilda Sjöö

U15: Moa Sjöö

U17: Julia Ahlstrand, Jonathan Forsberg, Nils Hemmingson,  Kristina Martinsson, Niklas Borg-Sigg

U19: Krishna Kumar Sivanasworm (gästspelare i klubben från Malaysia), Adam Jeansson, Andreas Norrgren, Ludvig Pärlefors, Albin Hjelm, Isabelle Gonzales, Emma Johannesson, Emelie Lambertz och Linnea Schultz. Med fjäderngänget följde också en U17-spelare från Sollentuna, Sebastian Munthe.

Coacher:

P-G Jönsson, Jens Eriksson, Gert Kunka, Björn Lindelöf och Christer Olsson

Badmintonföräldrar:

Anna Ahlstrand, mamma till Julia, Inger Gonzales, mamma till Isabel, Karin Hjelm, mamma till Albin samt Stefan Sjöö, pappa till Moa och Tilda.

Torsdag

Vi morsor tog ett tåg tidigt på torsdag morgon, satt i cafévagnen mesta tiden och babblade vilket gjorde resan snabb och trevlig! Då alla andra reste senare på eftermiddagen fanns gott om tid att väl framme i Malmö checka in, ta en shoppingrunda på stan och bada bastu på hotellet innan resten av gänget anlände. Vi förstod genast att våra egna barn ville att vi skulle hålla oss på vår kant och inte göra för mycket väsen av oss men vi fick i alla fall hänga med ut på stan för en sen middag. Sedan tillbaka till hotellet och sova...

Fredag

På fredagen åkte spelare och coacher till hallen för träning direkt efter den stadiga hotellfrukosten. Eftersom tävlingarna inte skulle börja förrän på eftermiddagen kunde vi morsor fördriva tiden med lite mer shopping än nödvändigt. En tupplur på hotellet hann vi också med innan det var dags att på allvar uppfylla uppgiften som supportrar till våra fyrisfjädrar.

Hotellet lånade ut gratis cyklar och medan demonstrerande sverigedemokrater gjorde upplopp och motades bort av kravallpolis i ena hörnet av Gustaf Adolfs torg testade vi cyklarna i det motsatta. Sedan cyklade vi bara lite vilse på väg till Aurahallen som ligger ca 5 km från hotellet men vi hann fram precis när allting startade.

Första dagen var det dubblar och mixedmatcher som stod på spelschemat. Flera matcher spelades samtidigt och det var frustrerande att inte hinna se alla matcher man skulle vilja. Självklart blev några besvikna över att åka ut redan i första eller andra omgången men i U17-klassen gick Julia vidare i mixed tillsammans med Jabob Nilsson, Aura, och Jonathan vidare i både mixed med Auras Matilda Nygren Strandberg  och i dubbel tillsammans med Daniel Ojaäär, Täby.

Anna verkar för övrigt känna de flesta spelare, tränare och föräldrar från de övriga svenska klubbarna så om man undrade något hade hon alltid full koll på läget.

Vi cyklade ännu mindre vilse på vägen hem till hotellet, men blev tillräckligt sena så att de andra hade hunnit äta klart på den italienska restaurangen Spot innan vi kom fram.

Man blir mycket imponerad av den fina stämningen och sammanhållningen mellan spelarna, man märker att de är vana att vara ute och resa och tävla tillsammans.

Lördag

Andra matchdagen var det dags för singlar i alla klasser. Dessvärre hade Kristin ont i ena handen och måste avstå från spel, även Julia som varit rejält förkyld hoppade över singelspel. Dessutom fick Nils ont i ryggen och fick bryta första matchen.

Skånskan är den i Sverige största juniortävlingen. Motståndet var hårt och inga matcher lätta och även här förlorade flera spelare i första eller andra matchen. Det syntes på många att besvikelsen var stor och det är liten eller ingen tröst att man också har en viktig roll att heja på kompisarna som går vidare, alla är ju där för att spela…

Vart efter dagen gick blev det allt sämre luft i hallen, mycket syre gick åt i intensiva matcher, så framåt kvällen blev det blev det allt tyngre att andas. Men när svettdoften så småningom byttes ut mot behagligare parfym- och deodorantdofter från nyduschade ungar kändes det genast lite bättre...

Vidare till semifinalspel på söndagen gick Julia i mixed, Jonathan i både dubbel och mixed och Albin i singel.

Cykelturen hem gick raka spåret, nu hittade vi busenkelt cykelvägen mellan Aurahallen och Malmö city!

Söndag

Anna gick upp tidigt för att hinna se dottern spela semifinal redan kl 9. Vi andra tog tid på oss att äta en sista härlig hotellfrukost innan det bar i väg. Ingen cykling idag utan alla fick skjuts ordnad av arrangörerna i minibuss som körde skytteltrafik mellan hotellet och Aurahallen. Julia, Jonathan och Albin storspelade och alla tre gick till final, Jonathan i både mixed och dubbel! Två fyrisfjädrar i mixedfinalen U17 innebar minst ett guld till klubben.

Albin mötte finländaren Anton Kaisti vars främsta vapen var en fantastisk smashteknik och trots en kämpainsats från Albin fick han se sig besegrad i finalen med 21-15, 21-17. I en mycket jämn mixedmatch vann Jonathan och Matilda över Julia och Jacob med 21-17, 21-16. Jonathan vann dessutom herrdubbeln tillsammans med Daniel mot Karel Eriksson Frölunda Christian Johansson, Trollhättan med de fina siffrorna 21-10, 21-13.

Två vinster och två andraplatser tycker badmintonmorsorna är jättefint resultat!

Tågresan hem var en något seg historia med smärre förseningar men med tanke på att en allvarlig tågolycka hände på samma sträcka, i motsatt riktning, samma kväll finns ingen anledning att klaga. En fantastisk helg med mycket trevligt sällskap och många fina insatser från våra spelare som tyvärr inte syns i resultattabellerna. Det gav mersmak att vara supporter och vi följer gärna med igen en annan gång. Men innan dess lär vi få bidra med våra insatser som funktionärer i sekretariat och kafeteria vid ett antal hemmatävlingar…

/Hälsningar

Karin, Inger och Anna